Ja hur illa kan det vara egentligen?

Väldigt illa om jag ska tro min omgivning. Det finns ingen(tror jag) som tänker så mycket på sex (och män!) som jag...tror jag.
Inte för jag vågar fråga någon , men ingen annan verkar vara besatt.
Besatt är väl rätt ord eller kris (möjligtvis...?)

Sanningen är sådan att för ett halvår sedan(shit pommes frites!Redan 6 månader sen....hmm) så fyllde jag trettio...TRETTIO..30 år...!
Plötsligt insåg jag att jag var gammal(mjooo om man jämför ett barn kanske men inte direkt purung heller...snyft....)
Alla rynkor och minsta och största fettvalk blev plötsligt i fokus.
Efter att varit vad man kan kalla helt väck blev jag supermedveten.
Sagt och gjort.Vikten har blivit mindre.Jag har börjat motionera VÄLDIGT mycket.Jag har gått ner 2 klädstorlekar sen juli och nästan 12 kg med.

Utseendet har blivit bättre och inte för det var dåligt till att börja med men man ska ju känna sig fresch va? Vad fan ska en 30-åring med finnar och är jag den enda med dem?(MUTTER)

Plötsligt exploderade världen och vart hade alla läckra män varit innan?
Jag insåg rätt snabbt att visst gräset är väl inte grönare på andra sidan men visst fan lockar det!

Sambon som var lyckligt ovetande om sin sjuka sambos tankar fick finna sig i att bli utnyttjad av en sexgalen väldigt självkritisk typ som nu helt plötsligt bara krävde SEX och inte så lite heller.Helst varje dag.
(Det är inte helt lätt fixat då det finns tre rätt krävande barn här hemma i åldrarna 6 år och neråt.)
Speciellt inte om man kollar på de övriga statistiken som visar på samlag ca en gång om året annars.Ja vi har iallafall slagit nytt rekord.Varannan dag har vi komprimissat oss fram till och inga andra karlar har blivit inblandade;)

Men visst tusan tittar jag.
Så vad kan man säga?Det är riktigt illa!



Men visst finns det gott om ögongodis.